DVD-AUDIO & SACD

Ljud, ljudkvalitet och vad som är "bra ljud" och vad som inte är det, kommer alltid vara en källa för diskussioner och meningsskiljaktigheter. Under tiden kommer tekniken kring detta att fortsätta utvecklas, precis som all annan teknik. Ny teknik behöver dock inte alltid garantera ett bättre resultat, men intressant kan det ju vara för det...

© 2003 BigScreen Entertainment

De flesta tillverkare ställer sig bakom DVD-Audio som framtida ljudformat för musik. SACD eller Super Audio CD är ett konkurrerande system från Sony/Philips som bland annat använder hybridskivor (dock inte alla). Dessa hybridskivor kan även spelas i vanliga CD-spelare, men givetvis inte med SACD-systemets prestanda. DVD-audio- och SACD-spelare kan vanligtvis även spela vanliga CD:s av praktiska skäl, samt även DVD-video i de flesta fall. Systemen är dock inte kompatibla med varandra. Båda formaten är kopieringsskyddade. Både DVD-audio och SACD lagras på 4,7 GB DVD:s (4700 MB), vilket kan jämföras med CD-formatets 650 MB.

Artikeln är i huvudsak skriven av min kollega Michael Eklund - musikproducent & ljudtekniker, samt medlem i LjudTekniska Sällskapet.

Vad skall man välja?
Personligen väljer jag utan tvekan DVD-audio framför SACD. Dynamiken är mycket viktigare än ultraljudsfrekvenser. SACD-systemet har hög upplösning i registret (under ca 8 kHz) men över ca 10 kHz är det faktiskt sämre än CD-systemets (med en flerbitsomvandlare). DVD-audiosystemets upplösning är däremot flera gånger bättre än både CD- och SACD-systemet. Vidare skall SACD använda frekvenser upp till 100 kHz, men där har systemet dock störsignaler på ca –40 dB, det vill säga att musiksignalerna (om där finns några överhuvudtaget) dränks totalt under störnivån. Systemet har också störsignaler i lägre (fortfarande över 20 kHz) register, och till så pass hög grad att det kan påverka diskantelementets talspole i ett högtalarsystem (genom upphettning) med ett hörbart negativt resultat. Störsignalerna i DVD-audio ligger på –144 dB och är på så sätt överlägset SACD.

Annat att tänka på
Jag som förordar DVD-audio har dock hört en del riktigt dåliga inspelningar även i detta format. Det är här man måste se upp. Bara för att musiken är utgiven på ett högteknologiskt och nytt format som DVD-audio eller SACD, så är det inte en garanti för att det låter bra. Man måste skilja på systemfel och inspelningstekniska fel. Precis som med CD-systemet kan ju en inspelning låta hur bra eller dåligt som helst, beroende på hur det är inspelat, mixat och mastrat. En bra inspelning på CD kommer fortfarande att låta bättre än en dålig på DVD-audio eller SACD. En annan intressant aspekt är att det idag inte finns några apparater som ens är i närheten av DVD-audiosystemets toppspecifikationer. De bästa maskinerna har idag en dynamisk förmåga om ca 120 dB vilket kan jämföras mot de teoretiska 144 dB. Men detta är ändå redan mycket bättre än de SACD- och CD-spelare som finns.

Inspelningsbegränsningar & utbud
Den kanske mest förvånande och intressanta aspekten är emellertid att de inspelningar som görs idag inte alls kan matcha dessa prestanda. Begränsningarna finns i mikrofoner, A/D-omvandlare, analogbandspelare etc. Att gå från 24 bit-44,1 kHz till 24 bit-192 kHz eller mer, ställer mycket höga krav på dagens studios där hårddiskinspelning används. Särskilt om man ska spela in i surroundformat med flera mikrofoner. Det är inte heller självklart att alla studios frivilligt byter ut sina ofta extremt dyra monitorer av varierande kvalitet till de få ultraljudskapabla högtalare som finns. Då kommer man givetvis att missa de eventuella musiksignaler och – ännu värre - störljud som kan finnas i registret, som i sin tur förs vidare till det slutliga mediet. Med andra ord är det alltså svårt att veta vad som verkligen sker i dessa ultraljudsfrekvenser.
Således finns här alltså en stor risk att vi kommer att få se många DVD-audio/SACD:s i form av nyutgåvor av gammal musik – musikinspelningar som alltså inte når upp till de specifikationer som systemen egentligen skall ha. Från början var det dessutom tänkt att en stor fördel med SACD skulle vara att man använder deras 1-bits DSD-teknik (Direct Stream Digital) för att spela in med samma format genom hela kedjan. På så vis skulle en massa omvandlingar och onödiga steg undvikas. Men nu gör man inte så, utan använder ändå flerbitars PCM (för att systemet har bättre prestanda kanske?) under inspelning och mastering, som sedan därför måste kodas om till DSD. DVD-audio har inga sådana konverteringar till olika format. SACD har fler musikutgåvor än DVD-audio än så länge, men faktum är ändå att det inte finns särskilt mycket av vare sig det ena eller det andra.

Hör man skillnaden?
Sedan har vi då detta med de nya underbara ultraljudsfrekvenserna som båda systemen vill frälsa oss med. De flesta musiker, inspelningstekniker, audiologer och öronläkare är tämligen överens om att vi inte hör ljud över cirka 20 kHz (CD-systemet når till ca 21 kHz). Många öronläkare hävdar dessutom att om vi nu kan detektera toner över denna gräns så kommer örat ändå att uppfatta det som en och samma ton. Man menar att örat inte kan skilja på exempelvis 24 kHz eller 32 kHz. För att överhuvudtaget uppfatta något i dessa frekvenser med musikaliskt innehåll (de består ju bara av övertoner) måste musiken spelas väldigt, väldigt starkt och genom en exemplariskt bra ljudanläggning. Med åldern avtar dessutom förmågan att höra höga frekvenser. Här kan man därför verkligen fundera över hur viktigt det är att prioritera utraljudsfrekvenser när det i själva verket är den dynamiska upplösningen man borde optimera. DVD-audio har en bra målsättning med sina 144 dB medan SACD redan satt en hörbar begränsning på 120 dB. Här kan man uppfatta tydliga skillnader. Visserligen är dagens pop/rockinspelningar oftast så oerhört hårt komprimerade att även denna aspekt blir mindre viktig. Men förhoppningsvis kanske komprimeringshysterin avtar när man nu faktiskt kan få så pass bra prestanda som DVD-audio har. De som lyssnar på dynamiska inspelningar (mestadels jazz och klassiskt) kommer att bli de första att verkligen få njuta av den nya tekniken.

Välj rätt högtalare
Tror du att dina nyinköpta högtalare klarar av att spela dessa ultraljudsfrekvenser korrekt? Med all sannolikhet gör de inte det. Här krävs nya diskantelement, även i center- och surroundhögtalarna. En rimlig gissning är att om tillverkarna ska göra högtalare som inte blir för dyra, men med någorlunda rak frekvensgång långt upp i registret - och ändå tjäna pengar – så måste man ge avkall på något annat. Tänk om man börjar använda enklare element i de register vi faktiskt kan höra skillnad på… Inte så kul.

Vilket format "vinner"?
Det är ingen självklarhet att det bästa systemet vinner marknaden. Det är det tyvärr aldrig. Andra exempel på det är till exempel VHS kontra Betamax i videovärlden. Det mesta handlar om pengar och marknadsföring. Reklambudget och utbud av musikinspelningar kan styra mycket mer än önskvärt. Slipade försäljare och tidningsrecensenter utan gedigen kompetens styr tyvärr också försäljningen i allara högsta grad. Men du som konsument har ändå en viss makt att påverka handeln. OM du inte kan vänta med att uppgradera din aläggning så lägger i alla fall vi vår röst på DVD-Audio, men vårt säkraste tips är ändå att avvakta med inköp ett tag till och istället njuta av CD-inspelningarna ett tag till!..

Tekniska skillnader

TEKNIK	MAXFREKVENS	BITAR	S/N RATIO	DATAHASTIGHET
CD	21 (44,1) kHz	16 bit	96 dB	1,4 Mbps
SACD	100 kHz, alla kanaler	20 bit	120 dB	2,8 Mbps
DVD-Audio	48 (96) kHz, 6 kanaler 96 (192) kHz, 2 kanaler	24 bit	144 dB	9,6 Mbps