BigScreen, plasma-TV-test, feb 2007

Hitachi 42PD9700

MYCKET TREVLIG HD-PLASMA

Att BigScreen recenserar mer skärmar nu visar sig enligt besöksloggen vara populärt, så vi kör på med en skärm till. Denna gång är det Hitachi igen och tekniken är nu plasma, till skillnad mot de två senaste som är LCD. ”Kriget” mellan dessa platt-TV-tekniker liknar självklart debatten kring huruvida LCD eller DLP är bäst inom projektion. Och som vanligt är det i mycket en fråga om smak och perception. Hitachi frågade mig direkt efter testet; ”Vad tyckte ni?” och svaret blev ”Det finns inget direkt ovanligt fantastiskt med denna TV – men det finns inte heller, och verkligen inte, något dåligt att säga”! Detta är helt enkelt ”bara” en mycket trevlig plasma-TV av idag och det enda som gör den kanske något mer intressant än många andra ”vanliga” 42-tummare, är dess HDTV-kompatibilitet med alla 1080 linjer…

© 2007 BigScreen Entertainment

Jag skulle egentligen vilja säga helt fräckt; GLÖM allt snack om ”HD Ready” – det måste vara branschens största misstag mot er stackars konsumenter – antingen snackar vi HD eller så snackar vi icke-HD! Det vill säga SD (Standard Definition) med TV-signaler eller DVD i PAL upp till 576p, eller data-upplösningar som VGA, XGA och så vidare, samt deras Wide-motsvarigheter. Förvisso finns HDTV (som det heter från början, innan det bara blev bara HD) även listat som 720p, men de flesta skärmtillverkare envisas med att tillverka skärmar för data-anpassade upplösningar som WXGA med 366 x 768, vilket måste vara den vanligaste platt-TV-upplösningen idag (i alla fall kring 42 tum). Att kalla denna upplösning ”HD Ready” är inte helt korrekt, anser jag personligen. 1280 x 720 är HD i dess ”lättare” form och 1920 x 1080 är vad passande nog numera kallas ”Full HD”. Denna skärm, med Hitachis egen ALiS-teknik, är en hybrid mellan de två som ger 1024 x 1080 – en ganska annorlunda specifikation som innebär XGA på bredden, men ”Full HD” på höjden. Att kalla det Full HD vore väl egentligen också att ”ljuga”, men ändå inte. Upplösning för video (inte data) har fram tills vi började lämna vårt kära gamla TV-format graderats efter horisontella linjer av upplösning. Detta alltså inom CRT-baserade bildåtergivare som katodsrörs-TV och självklart CRT-projektorer som kommit med betydligt högre upplösningar än traditionell TV. Detta dessutom redan på 80-talet! Man har alltid pratat om att PAL är 625 linjer varav 576 är synliga – 576i eller 576p som det blivit nu i modern DVD-tid. Men som sagt, högre upplösningar har förvisso funnits länge, men det är först på senare tid man blandat in vertikal upplösning, eller enklare sagt, antal punkter på bredden. Någon gång under början av 2000-talet så gick branschen ut med specifikationer på 720 punkter på bredden för DVD och ”SD”, både PAL (720 x 576) som NTSC (720 x 480). Men i och med att det nu HD är ett hett ämne så känner också de flesta insatta till att det är 720 eller 1080 linjer av pixelrader som gäller på höjden. Alla är dock inte på det klara med vad som gäller på bredden. För 720 skall det vara 1280 på bredden, och för 1080 skall det vara 1920 på bredden. Men hybrider finns alltså, och i denna Hitachi-TV är det en blandning av XGA på bredden och HD på höjden. Kontentan är att du som användare får full HD i linjeupplösning, men inte i punktomfång på bredden. Detta på pappret – med ögat behöver det inte vara lika självklart, även om det rent praktiskt faktiskt är stor skillnad mellan 1024 och 1920. Mer om allt detta under ”Allt om bild” framöver. Nu till testet…

Standard-look
Vi skall spara tid och summera denna plasmaskärms design med att påpeka att det inte finns något häpnadsväckande annorlunda här, och inte heller saknas något. Designen är, liksom hos den nyss testade ”lilla” 32-tums LCD:n, helt i svart och grått. Det är varken extra snyggt eller på något sätt fult. Det ser helt enkelt ut som en normal plasma av idag. Och precis som det brukar vara så är bildytan av glas som också reflekterar stor del av sin omgivning. Bildytan bakom glaset, det vill säga den som bland annat bär fosforcellerna, är märkbart ljusgrå dock, och det bådar inte gott för svärtan. Anslutningsmässigt är saken densamma här; det kan summeras som en komplett uppsättning utan överflöd med kontakter. Trippel Scart, dubbla HDMI, komponent, S-video och komposit samt sedvanligt RCA-ljud. Fjärrkontrollen är exakt likadan som till LCD-skärmen och känns som vilken normalbra fjärrkontroll som helst. Menysystemet är lika lättbegripligt, överskådligt och bekant det med från senast testade Hitachi, och att ta sig runt här är inga som helst konstigheter.

Snabbt inställd
Som vanligt skippar vi den analoga TV-kanalskalibreringen då vi numera har digital-TV där allt dylikt sköts på automatik. Skärmens finesser och funktioner i övrigt är en spegling av 32-tums-LCD:n återigen, så se gärna det testet för närmare beskrivning av dessa. Vi går vidare direkt till våra inställningar för, vad vi tyckte blev, den optimala film-bilden. Bildläge ställde vi till Normal. Därefter blev det Kontrast +20, Ljus -2, Färg -2, Skärpa +2, Nyans 0, Färgtemp Normal och Kontrastläge Normal. Det var det! Resten lämnade vi som det var från fabrik. Inställningar kan skifta något beroende på om du tittar på en starkt färgmättad TV-kanal eller om det är DVD, men för DVD så passade detta perfekt enligt oss och bilden är helt enkelt av första klass plasma av idag kan man säga. Varken mer eller mindre.

Plasma v/s LCD…
Denna snabba genomgång blev delvis så här kort eftersom skärmen är så pass lik Hitachis LCD som vi testade nyss, men till stor del beror det också på att skärmen som sagt saknar några solklara nyheter eller fördelar, likväl som den saknar nackdelar. På så sätt var detta nästan en ”slätstruken” upplevelse, samtidigt som den var synnerligen trevlig. Märkligt, inte sant? Så här är det… TV-bilden på Hitachis nyss nämnda LCD är av aldrig skådat slag här hemma! TV-bilden på denna plasma är inte fullt lika slagkraftig, men ack så trevlig ändå. Den stora skillnaden mot LCD-skärmen är LJUSTRYCKET. Att denna skärm specas till 1400 candela mot LCD-skärmens 500 bevisar bara hur lite man skall lita på dessa specar. Jag törs nog påstå att LCD-skärmen är snudd på dubbelt så ljusstark mot denna plasma – åtminstone 40% mer ljus. Plasman har dock bättre svärta, så på sätt och vis tar det ut varandra beroende på vart man sätter sina preferenser. Kontrastomfånget blir alltså ganska likt i omfång, om än inte i placering. Dessutom är inte denna plasma på något sätt heller ljussvag, det vill jag starkt betona. Det är mer LCD-skärmen som är vansinnigt ljusstark. Så följaktligen har vi inget problem här för plasman alltså ändå, men i kritvita bilder är skillnaden ändå uppenbar. Beakta också rent tekniskt att det är lättare för en LCD-panel att släppa igenom mycket ljus från lysrör, än vad det är för en plasma-panel att pumpa ut lika mycket ljus från sina fosfor-celler. På samma sätt är det lättare för en plasma att ”låta bli” att antända gasen i sina fosfor-celler och således åstadkomma bra svärta, än vad det är för en LCD att försöka blockera ljuset från lysrören med endast polarisering via flytkristaller. Hoppas ni kära läsare ser logiken i det?

En "plug n play" familje-plasma!
Vi har alltså normal plasmasvärta och normalt plasmaljus. Detta ger naturligtvis normalt kontrastomfång. Normalt i detta fall får gärna översättas till ”bra” med, så länge man håller sig från alltför starka överlägsna superlativ. Färgåtergivningen är precis som tidigare alldeles perfekt efter våra pretentioner och kräver ingen djupdykning i de färgkalibreringsmöjligheter som dock finns för ISF-vännen. Vi säger istället, köp, ta hem, koppla in och koppla av! Mycket svårare behöver det inte vara med denna trevliga familjeplasma, om vi får kalla den så. Skärpa och övriga bildaspekter för en god bild ter sig som på LCD-skärmen också – det vill säga klanderfritt så när som på en sak – Hitachi kan inte de-interlacing. Men det är allt, och ”lätt” avhjälpt för DVD genom att skicka progressivt, eller HDMI, som också ger den vassaste bilden denna plasma kan ge. I övrigt är denna plasma-TV ett stycka mycket trevlig vägg-TV där hemma med väldigt behagliga TV-bilder och mycket bra DVD-bilder. Satsa på en HDMI-sladd ihop med denna plasma och du kan inte misslyckas med familjens första riktiga film- eller TV-kväll. Vill du dock VERKLIGEN se vad denna skärm är kapabel till så köp en HD-spelare och mata den med 1080(i) så skall du få se på grejor! NU pratar vi fönster mot TV-världen. Att upplösningen på bredden är 1024 istället för 1920 är inget som vi i dagsläget kan anmärka på, då det inte går att jämföra för tillfället, och det ser ”ändå” helt fantastiskt bra ut! Så högupplöst är bara förnamnet i vår uppfattning ändå. Orden skärpa och detaljrikedom är dock det som känns allra mest givet att nämna. Rent tekniskt är alltså detta en 1080i-skärm och klarar därför inte 1080p, men den enda skillnaden är et mycket svagt flimmer som kan ses i detaljer när man sitter för nära. Den som har obegränsad ekonomi kan ju satsa på 1080p genom hela teknikledet – källa som återgivare, men ni övriga kan luta er tillbaka och njuta av 1080i ändå, för skillnaden mot vanlig 576p är enorm, medan skillnaden till 1080p är minimal. Detta är en mycket trevlig HD-skärm i 1080i med god prestanda rakt igenom!

Bästa bild: HDMI - 1080i

Kontakter:
Trippel SCART, dubbla HDMI, komponent, S-video och komposit samt sedvanligt RCA-ljud.

Knappar:
Som brukligt när det gäller Platt-TV så finner vi knapparna på ena sidan snyggt uppradade. Kanske borde man ha belysning där dock, då det normalt sett blir ganska mökt där bakom. (Bilden visar 32LD9700 då vi fick problem med kamerabilderna till detta test. Uppsättningen är dock identisk).

Fjärr:
Fjärrkontrollen är exakt likadan som till LCD-skärmen och känns som vilken normalbra fjärrkontroll som helst.

BETYG (Totalbetyg: "Price/Performance")

Vi reserverar oss för eventuella "feltryck"

----------------------------------------------------------

© 2007 BigScreen Entertainment. All rights reserved.