BigScreen.se
 
 

BIG SCREEN RECOMMENDED

BigScreen använder & rekommenderar
just nu utrustning ifrån bland annat:


PROJEKTOR: Sharp XV-Z21000
PROJEKTOR: Sharp XV-Z21000

DUK: EuroScreen Frame Vision
DUK: EuroScreen Frame Vision

KABLAR: Supra Cables
KABLAR: Supra Cables

GeFen signaldistribution
SIGNALDISTRIBUTION: Gefen


 
 
 
 
 

 

 

PAL/NTSC, VGA/SVGA/XGA, 50/100Hz...

UPPLÖSNINGAR & FREKV.

Det talades mycket under början av 2000-talet om ”Progressive Scan” och linjedubblering. För att försöka sprida lite ljus på det aktuella ämnet med allt därtill som; Interlace och  progressive, linjedubblering, -trippling och -kvadruppling, interpolering och de-interlacing, scalers och videoprocessorer, Hz, kHz... och annat relevant, så ger vi er här en genomgång av de olika teknikerna och termerna. Vi skall även titta på betydelsen av olika upplösningar som VGA, SVGA, XGA, W-XGA, och så vidare! Tillägg dec 2007: Denna artikel var som mest aktuell fram tills 2004/2005. Sedan 2007 lever vi i HD-tider och HD kan du läsa om under "HD & Lagringsformat".

© 2004 BigScreen Entertainment

 

De flesta seriösa bildentusiaster med hemmabiointresse kommer förmodligen att förr eller senare att vilja pressa sin projektor till det yttersta med hjälp av diverse bildhanteringsprocesser som progressiv skanning och dylikt! Kärt barn har många namn som alla vet. Men den bästa termen för en teknisk enhet som hanterar bild är enligt oss tveklöst ”videoprocessor”! För det är precis vad det handlar om… en processor som hanterar bild precis som en ljudprocessor hanterar ljud. En videoprocessor kan jobba med olika tekniker och framför allt med olika upplösningar. En annan benämning för en videoprocessor kan vara ”Up-Converter” eller ”Scaler” men oavsett namn så är de samtliga till för att öka bildens upplösning genom interpolering och därigenom förhoppningsvis förbättra dess kvalitet. Det första steget i hierarkin för dessa maskiner är en linjedubblare som gör om bilden till ”progressive scan”, eller progressiv skanning som det egentligen heter på svenska. Nästa steg är en linjetripplare och slutligen en linjekvadruppler. Termen interpolering betyder att en processor skalar om bilden till en annan upplösning genom att ”gissa sig till” och räkna ut den bildinformation som behövs för att fylla ut upp till den högre upplösningen i bildåtergivaren. VIktigt att förstå dock är att detta är något som SAMTLIGA bildåtergivare med fast (icke CRT) upplösning gör som standard. Men resultatet kan alltså bli bättre med en extern videoprocessor. Innan vi går vidare vill vi också passa på att påpeka att rent teoretiskt så innebär också en extern processor en extra DA-omvandling för bilden, vilket på pappret också innebär en försämring i potentiell bildkvalitet. Men i praktiken behöver det dock inte vara något problem alls. I alla fall inte för den generelle betraktaren...

 

Fast upplösning
Vi börjar med lite fakta kring den ständigt heta debatten om projektorers olika upplösningar och deras lämplighet för filmvisningar. Här måste vi också understryka att detta stycke alltså endast behandlar projektorer med fast (oföränder-lig) upplösning, det vill säga; LCD, DLP och LCoS/D-ILA. CRT-projektorer har variabel upplös-ning och hanteras längre ned.

Lite projhistoria...
Det var runt 1995 som japanska Epson var en av de första aktörerna på marknaden med VGA-upplösta (640x480) projektorer för datapresentationer. Vid denna tidpunkt var också Sharp mer eller mindre ensamma om att erbjuda projektorer riktade till konsumenter för filmtittande hemma. Under sensommaren 1996 började SVGA-projektorer (800 x 600) att sakta ta över marknaden för dataprojar. Detta berodde naturligtvis på att nästan alla nya laptopdatorer använde SVGA istället för VGA och projektormarknaden ville naturligtvis hänga på. Det var också nu hembiomarknaden på allvar började få intresse för presentationsprojektorer med hembiopotential. En del projektortillverkare hängde genast på och klämde fram någon enstaka mer eller mindre ”hembiooptimerad” modell. Ett bra exempel var Philips Fellini 100. Entusiasterna var dock inte övertygade. Det saknades ljus i tillräckliga mängder samt för många även widescreenformat. Två år senare, sommaren 1998 introducerades XGA-projar (1024 x 768) på allvar. Det var också nu ljusflödet började stiga över 500 ansilumen. Orsaken till denna nya generation var densamma som innan och reaktionerna likadana. Många blev lyriska över den utökande upplösningen samt den ökade ljusstyrkan, men den nya upplösningen innebar för hembioändamål också en del problem. Det var nämligen inte speciellt vanligt att dessa XGA-projar kunde skala upp en DVD-videosignal (PAL=720x575) till denna upplösning på hela 1024x768 pixlar med gott resultat. Det vill säga utan negativa skalningsartefakter på grund av dålig interpolering. En lägre upplöst, men skarp bild kommer i regel alltid att upplevas som bättre än en högupplöst men grumlig bild. Och med dålig skalning blir skärpan det första man lägger märke till. 

Interpolering
"Nominell-" eller "adresserbar-" upplösning kallas den upplösning som tillverkaren uppger att projektorn eller TV'n kan visa (läs: ta emot/synka) maximalt. Detta är dock inte denna upplösning som passar bäst. För en bildåtergivare med fast upplösning är den naturligtvis den egna upplösningen som passar bäst. Du får alltså bäst resultat om du till exempel skickar in en ren SVGA-signal till en SVGA-projektor, även om den modellen kan skala ned en XGA-signal till SVGA. Och en XGA-projektor visar alltså XGA-upplösta bilder bäst även om den kan skala ned SXGA, eller skala upp SVGA. Alltså passar en projektor med fast upplösning i teorin bäst ihop med en dator, eller en HTPC (Home Theater PC) för oss hembioentusiaster. Varför? Jo för att en dator kan anpassa upplösningen på signalen den lämnar ifrån sig! Det är också viktigt att förstå att man inte kan "trolla fram" fler pixlar eller spegelchip i sådana här projektorer med hjälp av en videoprocessor. Upplösningen projektorn visar förblir exakt densamma oavsett upplösningen på bildsignalen som kommer in. Det handlar bara om en större eller mindre omräkning för att passa den interna äkta upplösningen.

 

SVGA eller XGA för DVD?
Som ovan nämnt är alltså alla icke-CRT projektorer och TV-skärmar låsta till sin egna upplösning, vilken skapar frågan vilken upplösning på bildsignalen som bäst matchar DVD-formatet? Tidigare hade XGA-projektorerna alltså, som ovan nämt, inte speciellt bra skalning för videobilder. Detta innebar att en XGA-projektor med videobilder kunde se grötigare och grumligare ut än en motsvarande SVGA på grund av ett större behov av skalning. Därför låg en SVGA-proj bättre till som lämpligt val för hemmabioanvändning. Idag (2004) har dock utvecklingen gått så pass långt att den högre upplösningen utnyttjas riktigt bra för videobilder. 9 av 10 testade XGA modeller av idag har tillräckligt bra skalning för att utnyttja den högre upplösningen med ett gott resultat. En XGA-proj med sina 1024 x 768 pixels är i runda slängar ca 64% mer högupplöst än en SVGA med sin upplösning på 800 x 600 pixels. Detta innebär alltså fler och därigenom mindre pixlar per bildyta vilket kommer väl till användning för dig som vill sitta nära en riktigt stor bild utan att se pixelmönstret så tydligt. För en DLP-proj är fördelarna med XGA ännu större jämfört med en LCD-maskin. En XGA-upplöst LCD har en total upplösning på 2 359 296 pixlar (1024 x 768 pixlar = 786 432 pixlar x 3 LCD paneler). En XGA-upplöst DLP har istället en total upplösning på 786 432 mikrospeglar (1024 x 768 speglar x 1 DLP chip). En SVGA-DLP ger endast 480 000 speglar mot en SVGA-LCDs 1 440 000 pixlar. Alltså är ”behovet” av XGA större för DLP än LCD eftersom en DMD-spegel motsvaras av tre LCD-pixlar vilket ger för DLPn en skarpare, men även ”taggigare” bild. Teoretiskt sett så kan man ju tycka att en SXGA (1280 x 1024), eller till och med en UXGA (1600 x 1200) skulle ge fenomenalt högupplösta videobilder. Men någonstans så går upplösningen också för långt ifrån DVD:ns egna upplösning (720 x 480 för NTSC och 720 x 576 för PAL) och i slutändan blir det bara fråga om att interpolera fram hundratals linjer med utökad upplösning som egentligen inte finns där i grunden.

Tillägg för 2007: Sedan artikeln grundskrevs så har det dykt upp betydligt fler upplösningsformat på marknaden varav flera är i 16:9-format. För ren och helt oskalad DVD-bild är det DLP-projektorer med det så kallade "Matterhorn"-chipet som gäller. Upplösningen där med 1024 x 576 pixlar passar exakt ihop med de 576 linjer som DVD-filmer i PAL-format lagras med, och dessa filmer kan därav avnjutas helt utan någon som helst skalning. I skrivande stund - i slutet av 2007 - har dock dessa chip fått ge vika för det nya lågprissegmentet (både inom DLP och LCD) som är 1280 x 720 (720p) med lyxmaskinerna som Full HD (1920 x 1080). De senare skall självklart köras med HD-filmer, medan 720p-maskinerna numera är det val du gör för vanlig DVD.

 

Samtliga 4:3- & 16:9-upplösningar 
Vi har länge nu skådat hur alla olika upplösningar som finns i branschen har satt snurr på de flestas huvuden i form av felaktig information i reklam och andra sammanhang. Det är tydligt att det stundtals råder förvirring kring de olika upplösningsformaten. Vi vill starkt understryka att upplösning inte är samma sak som bildformat. Bildformat anger bildens höjd och bredd i förhållande till varandra. Upplösning talar om hur många linjer med pixlar som bilden byggs upp utav. Och det är just linjer som namnger vilken upplösning en displayprodukt tillhör. Ett vanligt fel är att HDTV-upplösningen 720p misstas för WXGA, det vill säga Wide-XGA vilket inte är 720 linjer utan 768. För att visa alla upplösningar tydligt har vi gjort nya illustrationer kring ämnet. Följande upplösningar är de som man oftast kommer i kontakt med när man som konsument kollar upp olika displaymaskiner och deras upplösningar... 

 

4:3-UPPLÖSNINGAR
------------------------

VGA är urmodern för modern displayupplösning och ifrån denna upplösning har de flesta andra utvecklats vidare. VGA står för "Video Graphics Array" och är framtagen och utvecklad av IBM i grunden. Upplösningen är från början avsedd för data och har egentligen inget med TV-upplösningen/formatet NTSC (720 x 480) att göra, mer än att den råkar ha samma horisontella upplösning (480 linjer). Men vid 16:9-visning (letterbox) där displayen lägger svarta kanter ovan och under bildens aktiva yta utnyttjas endast 360 linjer (640 x 360).

SVGA (Super Video Graphics Array) är nästa steg i upplösning och här har antalet horisontella linjer ökats till 600. Vid 16:9-visning (letterbox) där displayen lägger svarta kanter ovan och under bildens aktiva yta utnyttjas dock endast 450 linjer (800 x 450). 

XGA (Extended Graphics Array) heter steget över SVGA. Vid 16:9-visning (letterbox) där displayen lägger svarta kanter ovan och under bildens aktiva yta utnyttjas samtliga av PAL-formatets 576 linjer (1024 x 576). Då återstår endast praktiska problem om varför denna upplösning inte är optimal för hembio - inte tekniska. Man betalar dock för upplösning som man inte använder i 16:9-läge, samt att det blir svårt med duk om man hade tänkt skaffa sig en äkta 16:9-duk. Rent upplösningsmässigt är dock alltså XGA tillräckligt för vårt PAL-format utan att behöva skala ned bilden.

SXGA & UXA (Super- & Ultra Extended Graphics Array) är 4:3-upplösningar som endast används för databruk. Det finns LCoS-projektorer med dessa upplösningar, som dock känns alltför långt ifrån DVD-formatets PAL-upplösning. Att skala 576 linjer för mycket ger oftast bara väldigt grumliga och suddiga bilder. Riktigt hög upplösning skall köras med högupplösta signaler som HDTV eller liknande.... 

 

16:9-UPPLÖSNINGAR
-------------------------

WVGA 480p (Wide-VGA) är helt enkelt en widescreenversion av VGA. En display med WVGA visar 16:9-material i denna upplösning vilket gör en WVGA-enhet till ett bättre val för hembio än en VGA som endast kan använda 360 linjer i 16:9-läge. En W-VGA måste dock ändå skala ned en PAL-signal för att passa sina 480 (484?) linjer. Idag (2007) är dock så gott som samtliga 480p-upplösta maskiner på väg bort från marknaden.

HDTV 540p är framtagen i USA för att matcha det amerikanska HDTV-formatets högsta upplösning (1080 interlace-linjer) med exakt halva upplösningen. En projektor med denna upplösning är nära PAL-formatet och behöver därför inte skala ned bilden alltför mycket för att passa pixelmatrisens 540 linjer. 540p är ett bättre val än WVGA med andra ord. 

"WPAL" 576p är helt enkelt en avskalad variant av XGA (1024 x 768) där man tagit bort den vertikala upplösning som inte används vid 16:9-signaler. Se även "XGA" ovan. WPAL passar därför perfekt för PAL-signaler eftersom projektorer med denna upplösning inte behöver skala om signalen och kan därför (i regel) åstadkomma mycket bra skärpa. 

HD 720p är det format som idag anses som kanske mest lyckat av alla för hembio. Förvisso är det också ett format avsett i grunden för HDTV, men upplösningen är så pass hög (utan att vara "för hög") så att med bra interpolering och skalning från PAL-formatets 576 linjer till dessa 720, så ger den videobilder med ypperlig kvalitet utan pixlighet. Idag (2007) tillhör detta segment budgetklassen vilken gör maskinerna extremt prisvärda för dig med stor DVD-samling.

WXGA (Wide-XGA) är precis vad det låter som: en widescreenversion av XGA där man utökat upplösningen på bredden för att skapa ett 16:9-format. Skillnaden mot 720p är inget man ser med blotta ögat och formatet stöds ej heller av DLP-tekniken, utan bara LCD, så vi gissar att denna upplösning snart kommer att försvinna. WXGA är dock vanligare på plasmaskärmar än vad den är inom projektion. 

Full HD 1080p är marknadens (än så länge?) högsta upplösning inom konsumentdisplay. Läs allt om äkta HD under "HD & Lagringsformat".

 

Variabel upplösning
Vi skall backa en smula i historien till katodrörstekniken igen. En av CRT-teknikens absolut största fördelar, förutom de som näms i artikeln "Bildåtergivning" är att upplösningen inte är fast. En CRT kan till exempel visa 525 linjer för NTSC och 625 linjer för PAL, utan att behöva skala om bilden. En CRT visar helt enkelt den upplösning den tar emot. Men vad som händer då (vid visning av PAL-signal) är också att du i princip får en jättestor TV-bild med samma upplösning som en vanlig TV. Detta innebär att bilden oftast blir ganska trist med massor av synliga horisontella skanningslinjer precis som om du sätter dig en meter ifrån din gamla CRT-TV. Är denna CRT-proj dessutom en 50 Hz maskin så blir det riktigt otäckt och flimmrigt. Så av samma anledning som en LCD eller DLP använder hög upplösning med interpolering för att få fler och mindre pixlar per bildyta, så behöver samtliga CRT-projektorer någon form av linjedubblering samt helst även 100 Hz uppdateringsfrekvens för att kunna avnjutas vid riktigt stora bilder. Och vad är då linjedubblering, 100 Hz och så vidare?...

 

Skanningsfrekvenser & "Progressive Scan"
Oavsett vilken typ av projektor du har så finns det två viktiga frekvenstal som talar om hur hög upplösning en projektor kan återge. Detta gäller först och främst för CRT-modeller men för att kunna synka signalen så behöver även projjar med fast upplösning dessa specifiktaioner. Det vertikala Hertz-värdet talar om huruvida projektorn klarar mer än vanlig 50Hz som PAL systemet använder i sitt grundutförande. Är värdet över 100Hz så kan alltså projektorn uppdatera bilden mer än 100ggr per sekund som på en 100Hz-TV. Inte så krångligt, eller hur? Det horisontella kHz värdet är däremot lite knepigare! Här pratar vi alltså tusentals Hz för att ange hur många tusentals linjer projektorn kan svepa totalt per sekund. Vi räknar...

En NTSC-signal är uppbyggd av 525 horisontella linjer (varav 480 är synliga) och har en uppdateringsfrekvens på 60Hz per ”field” (fält) som tillsammans blir en ”frame” (helbild/ruta) 30 ggr per sekund (på engelska: 30 fps/frames per second). I första svepningen visas alla udda linjer; 1, 3, 5, 7 osv till 525. Detta görs 60 ggr per sekund och varje svepning från 1 till 525 tar 1/60:dels sekund. I andra svepningen visas alla jämna linjer; 2, 4, 6, 8 osv till 524. Även denna svepning görs 60 ggr per sekund med tiden 1/60:dels sekund per svep från linje 2 till 524. När hela skärmen är svept en gång med udda och en gång med jämna linjer så bildar de tillsammans en hel bildruta 30 ggr per sekund. Alltså visas för NTSC 262.5 linjer i varje field 60 ggr per sekund, vilket blir 525 linjer 30 ggr per sekund. Formeln lyder: 525 linjer x 30 Hz = 15.75 kHz som betyder att bilden ritas upp med totalt 15 750 linjer per sekund.

En PAL-signal består av 625 linjer (varav 576 är synliga) med en uppdatering på 50 Hz. För PAL blir det alltså 312.5 linjer i varje field, 50 ggr per sekund på tiden 1/50:dels sekund per svep (50 Hz). Det blir 625 linjer i 25 Hz och formeln lyder då: 625 linjer x 25 Hz = 15.62 kHz, vilket ger 15 625 linjer per sekund.

Känns det krångligt? Räkna lite på dem formlerna så klarnar det nog. Om du t.ex. tar kHz-talet delat med Hz-talet så får du upplösningen i linjer. Ex: 15.75 kHz delat med 30 Hz ger 0.525 vilket är 525 linjer. Glasklart! Eller hur? Linjevärdet ovan inom parantes (480 respektive 576) anger som sagt de synliga linjer som blir kvar för NTSC och PAL eftersom båda formaten överskannar mer än vad som syns på skärmen. En NTSC signal kan därför även anges som 480i och en PAL som 576i. Det lilla i:et står för ”interlaced”. Skulle signalen vara progressiv anges NTSC som 480p och PAL som 576p. Vad det lilla p:et står för förstår ni nog numera?

50Hz & 100 Hz
Ovan beskrivna skanningshastigheter låter ju som om det vore mycket och tillräckligt. Men det är inte tillräckligt snabbt för att det mänskliga ögat inte skall hinna uppfatta flimmer i bilden. På en TV till exempel uppkommer detta flimmer på grund av att linjer i fosforbeläggningen som antänds av elektronstrålen hinner svartna något innan elektronstrålen sveper över samma linje igen.Med en 100 Hz-TV eller projektor så skannas alla bilder 100 ggr per sekund istället för 50, vilket är tillräckligt snabbt för att fosforytan inte skall hinna mörkna och därigenom så uppkommer inget flimmer. Detta görs med hjälp av ett digitalt minne där föregående bild lagras en gång för att visas en andra gång på skärmen. Så på samma tid som en 50 Hz TV visar ett fält, visar en 100 Hz TV två likadana fält. Alltså visas varje ”field” två ggr i följd genom att skickas dubbelt så fort till fosforytan, vilket gör att bilden blir mer stabil utan att flimmra. En PAL signal består då av 50 + 50 fält/sekund istället för 25 + 25 fält/sekund. För NTSC är det 120 Hz (60 Hz x 2) som gäller, men en svensk 100 Hz-TV måste dock ”räkna om” ned till 100 Hz. Illustrationen nedan är ett försök att visa skillnaden grafiskt.

 

Linjedubblering = Progressiv skanning
100 Hz är alltså till för att minska flimmer och skall inte förvecklas med linjedubblering eller ”progressive scan” som det egentligen heter (samma sak). En 100 Hz-bild är fortfarande ”interlace-ad”. Andra namn för linjedubblering kan vara ”Re-Interleaving” eller mer vanligt ”De-Interlacing”.Vad som händer här är att interlace-signalen görs om till progressiv som innebär att ALLA linjer "ritas upp" i varje bild på samma tid som en interlace-bild ritar upp halva upplösnigen två gånger. Alltså skapas udda och jämna linjer samtidigt i varje svep. Det innebär att du för NTSC får 525 linjer samtidigt i varje helbild UTAN att dela upp dem i två fält med 262.5 linjer var. För PAL blir det hela 625 linjer samtidigt i varje bild istället för 312.5 i två fält. Men för att projektorn (CRT) skall kunna visa progressiv skanning så måste den också kunna rita upp dubbelt så många horisontella linjer på samma tid som den ritar upp hälften så många interlace-linjer. Alltså måste den horisontella skanningsfrekvensen vara dubbelt så hög vilket blir 31.5 kHz för NTSC 60 Hz (31 500 linjer/sekund) och 31.25 kHz för PAL 50 Hz (31 250 linjer/sekund).

Formlerna lyder: 625 linjer x 50 Hz = 31.25 kHz (31 250 linjer/sek). Alltså 625 linjer progressiv PAL. För NTSC blir det 525 linjer x 60 Hz = 31.50 kHz (31 500 linjer/sek).

Tack vare denna linjedubblering så ritas som sagt alla linjer upp i varje frame och det får resultatet att bilden blir mycket jämnare och finare utan synliga skanningslinjer. Detta syns extra tydligt i rörelser i bilden och framför allt i diagonala linjer, samt små detaljer. Så rent praktiskt så kan rent krasst sett resultatet påminna om 100 Hz även om det teoretiskt är något helt annat.

OBS: Bilden som visas på en LCD-, DLP- eller D-ILA/LCoS-projektor (eller en plasma/LCD-skärm) blir alltid automatiskt progressiv (visar alla linjer i varje bildruta). Detta sker på grund av att dessa bildåtergivare inte har en svepande elektronstråle som CRT, utan konstanta flytkristaller, plasmaceller eller elektrostatstyrda mikrospeglar med fast och oföränderlig upplösning. Bilden på DVD-skivan är däremot alltid lagrad i interlace-format (visar först udda sedan jämna linjer) för att vara kompatibel med vanliga TV-apparater. Alltså måste bildåtergivaren själv konvertera interlace-signalen till en progressiv bild. Olika bildåtergivare gör detta olika bra. Vissa äldre modeller gör denna manöver med uselt resultat medan en del nyare modeller, gör det nästan lika bra som en riktig videoprocessor. Man kan även få en oerhört gott resultat via en DVD-spelare med inbyggd scaler/videoprocessor som Faroudja DCDi-chip eller på senare tid det beryktade HQV-chipet.

 

 

Exempel på interlace v/s progressive
Här nedan visar vi med digitalfoton exakt vad det innebär när en, som i detta fall projektor, inte kan hantera "äkta" de-interlacing. Det vill säga äkta progressiva bilder med fullgott resultat. Detta problem innebär att projektorn i fråga inte kan göra bilden progressiv på ”rätt” sätt. Bilden ÄR progressiv, men den är det på ett sätt som inte alls kan mätas med en fullgod scaler. Resultatet ser man extra tydligt i linjer och konturer och framför allt under rörelser och kamerapanoreringar. (Bildexemplen nedan visar Dexters restaurang i kapitel 11 av Star Wars ep II.)


Bild 1: Detta är en ”oäkta” progressiv bild! Linje 2 är en kopia av linje 1, linje 4 en kopia av linje 3, osv. Detta påminner mycket om den interlace-bild man ser på en vanlig TV…

 

Bild 2: Progressiv med äkta de-interlacing! Linje 2 är ett mellanting mellan 1 och 3. Linje 4 ett mellanting mellan 3 och 5, osv. Upplösningen är alltså densamma och inte "dubblerad" men däremot så blir det betydligt jämnare eftersom bilden byggs upp på ett annat sätt!

 

Överkurs & repetition: Även om DVD tillåter progressiv lagring så är det mesta inspelat i interlace-format på skivorna. Tekniken att sedan linjedubblera en bild som egentligen är ”interlace” kan göras på olika sätt. Det enklaste kallas ”Single field interpolation” (även kallat ”Bob”). Ett annat sätt är ”Field combining” (även kallat ”Weave”). Andra tekniker är: ”Vertical filtering”, ”Motion adaptive de-interlacing”, ”Field adaptive de-interlacing” och ”Motion compensating de-interlacing”. Med dessa avancerade bildtekniker tillkommer även så kallad ”3:2 pulldown” för NTSC och ”2:2 pulldown” för PAL. Denna ”pulldown” är en algoritm som skall göra om filmformatets 24 fps (frames per second) till DVD:ns 25 fps för PAL eller 30 fps för NTSC. Vad som skiljer alla dessa tekniker åt skall vi inte gå närmare in på här, eftersom man skulle kunna skriva en hel bok bara om alla skillnader i såväl nackdelar som fördelar med dessa tekniker. Räkna inte heller med att kunna fråga din handlare om detta då det är information som i princip endast tillverkare och experter känner till. 

Vill du veta mer om ovanstående?
Kika in på kanske nätets bästa förklaring kring dessa ämnen hos HomeTheater HiFi. Artikeln är skriven av Don Munsil och Brian Florian. Klicka här!

Linjekvadruppling
Att trippla eller kvadruppla upplösningen är nästa steg för dig som äger en CRT och som vill ha ännu högre upplösning. Men för att begräsa oss en aning koncentrerar vi oss avslutningsvis dock bara på kvadruppling. Vad trippling är säger förhoppningsvis sig självt? (Se tabell nedan). Det vanligaste är dubbling och kvadruppling. När vi pratar kvadruppling pratar vi inte bara progressiv bild utan även dubbelt så många linjer mot vad signalen egentligen innehåller. Dessa skapas genom mycket avancerad interpolering där nya linjer räknas ut med de faktiska linjerna som förlaga. För PAL blir det hela 1250 horisontella linjer (625 x 2) och för NTSC 1050 (525 x 2). Bilduppdateringen är den samma med 50 Hz för PAL och 60 Hz för NTSC. För dessa upplösningar krävs en horisontell skanningsfrekvens på 62.5 kHz (62 500 linjer/sek) för PAL och 63.0 kHz (63 000 linjer/sek) för NTSC.

Formlerna blir som följer: 1250 linjer x 50 Hz = 62.5 kHz för PAL. 1050 linjer x 60 Hz = 63.0 kHz för NTSC. 

Vill du dessutom ha 100 Hz bilduppdatering ihop med en linjekvadrupplad PAL-bild så behöver projektorn ha en horisontell skanningsfrekvens på ofattbart höga 125 kHz. Och detta är något som bara extremt dyra CRT-projektorer klarar av.

 

Upplösningar (Synliga)

 

Format

 

PAL

NTSC

Interlace

312,5 linjer (287,5)

262,5 linjer (240)

Linjedubbling

625 linjer (576)

525 linjer (480)

Linjetrippling

937,5 linjer (862,5)

787,5 linjer (720)

Linjekvadruppling

1250 linjer (1150)

1050 linjer (960)

 

Skanningsfrekvenser

 

Format          

 

PAL 50 Hz

NTSC 60 Hz

PAL 100 Hz

NTSC 120 Hz

Interlace

15,62 kHz

15,75 kHz

31,24 kHz 

31,5 kHz 

Linjedubbling

31,24 kHz

31,5 kHz

62,5 kHz

63 kHz

Linjetrippling

47 kHz

47,3 kHz

94 kHz

94,5 kHz

Linjekvadruppling

62,5 kHz

63 kHz

125 kHz

126 kHz

 

Vägen till progressiva bilder
Att SAMTLIGA icke CRT-projektorer och skärmar (plasma- och LCD-TV) automatiskt gör bilden progressiv, vet vi redan. Vi vet också att olika modeller gör det olika bra på grund av skillnader i intern bildhantering. Den enklaste formen brukar sällan ge tillfredsställande resultat efter dagens mått. Så hur når man då nästa nivå?

1. En väg att gå är att omvandla till progressivt via en extern videoprocessor som till exempel den lilla excellenta Silicon Image iScan Pro. Här får du progressiva signaler till din projektor oavsett PAL eller NTSC. Nackdelen med det externa signalavbrottet syns som en svagt försämrad skärpa. Vissa DVD-spelartillverkare använder just Silicon Images chip (Sil504) i sina progressiva DVD-spelare. Ett exempel är Denon med sin 2800 och 3800-serie. Externa videoprocessorer är dock ett alternativ som håller på att bli föråldrat inför alternativ 2 och 3...

2. Ett synnerligen bättre alternativ än extern videoprocessor, är idag (vintern 2003) att skaffa en DVD-spelare med progressiv utsignal. Vår referensmaskin Denon DVD-3910 är ett bra exempel, men det finns andra som gör det mer eller mindre lika bra. Pioneer, Toshiba, Sony och Panasonich är bra exempel på övriga tillverkare med progressiva DVD-spelare, men det finns naturligtvis fler. Fördelen med en progressiv spelare är att omvandligen till progressiv signal sker redan vid källan. Du slipper alltså bryta signalen på vägen mot projektorn och får på så sätt en renare signal!

3. Det tredje sättet, och i vissa dyrare fall numera det bästa, är att skaffa sig en mer påkostad projektor med inbyggd (OEM) de-interlacing i form av Faroudjas senaste processor DCDi, Silicon Images Sil504 eller HQV-chipet som kom 2007. DCDi-chippet har visat sig hålla mycket hög kvalitet som nästan kan jämföras med Faroudjas stora fristående externa processorer för flera hundra tusen kronor. Kretsen är mycket populär och många projektortillverkare har valt att implementera denna OEM-krets i sina maskiner vilket mer eller mindre eliminerar behovet av en progressiv DVD-spelare. Dessa projar tar med fördel emot en vanlig interlace-signal som via DCDi internt omvandlas till en fullständigt äkta progressiv bild. Så gott som samtliga plasma- och LCD-TV's har också något av dessa chip som standard sedan några år.

 

Konklusion
Genom att skicka in en progressiv signal i en bildåtergivare (med fast upplösning), eller genom att använda en projektor eller dylikt med ett chip som DCDi, så slipper maskinen själv göra konverteringen till progressiv skanning med mer eller mindre enkla kretsar! Resultatet blir i många fall bättre och bilden får en enorm stabilitet. Mest syns detta under rörelser i vertikalled samt i bilder med skarpa diagonala linjer. De flesta moderna projektorer med fast upplösning kan uppnå mycket stora kvalitetsförbättringar med hjälp av progressiva signaler. För en CRT-proj är det dock mer eller mindre ett krav som också vid steg upp till linjetrippling och kvadruppling innebär helt nya upplevelser!

Tillägg för 2007: Notera dock att det mesta i denna artikel är relativt utdaterat sedan Full HD blev ett koncept att räkna med i slutet av 2007. Se "HD & Lagringsformat" för allt om den nya HD-tiden... 

---------------------------------------------------------------------------------------- 

Sidan uppdaterad: december 2007 

 

 

Vi reserverar oss för eventuella "feltryck"

----------------------------------------------------------

© 2007 BigScreen Entertainment. All rights reserved.

 

Skriv ut denna sida. Upplösningar & Frekv.


Denna artikel är taggad med följande sökord:
100 Hz, 50 Hz, Hertz (Hz), Interlace, Kilohertz (kHz), Linjedubblering, Megaherz (MHz), Nominell, NTSC, PAL, Pan & Scan, Progressive, QXGA, Skanningsfrekvens, SVGA, SXGA, Uppdateringsfrekvens, Upplösning, UXGA, VGA, WXGA, XGA,
(Klicka på ett ord för att lista samtliga artiklar
som är taggade med samma ord.)

 
 

Skriv kommentar (Endast för medlemmar)


Infoga länk Very Happy Smile Sad Surprised Shocked Confused Cool Laughing Mad Razz Embarassed Crying or Very sad Evil or Very Mad Twisted Evil Rolling Eyes Wink Exclamation Question Idea Arrow Neutral
Logga in

E-post

Lösenord (Glömt?)



Bevaka för svar?
Ja Nej

 
 

Bli medlem

E-post

Bekräfta E-post

Lösenord ( Minst 5 tecken. A-Ö. 0-9. )

Bekräfta lösenord

Alias ( Det namn du vill använda på BigScreen )

Jag godkänner BigScreens regler

Nyhetsbrev?
Ja Nej



 
     
 

Tipsa en kompis


Din E-post

Ditt namn

Din kompis E-post


 


Korsordshjälpen
Korsordslexikon, nätkryss, forum oc..
Värmepump Driftskostnad
Kalkylator för beräkning av dr..
Pokerpatiens Online
Välkommen till sajten där du k..
www.OffertOnline.com -> 
Vad är BigScreen